Ann Wahlin

Tjejmilen 1990-08-26

Rapport från startnummer 31752
Tjejmilen i Stockholm är världens största löpartävling för tjejer. Arrangör: Friidrottsklubben Hässelby och Spårvägen. Den sjunde tävlingen gick av stapeln den 26/8 – 90. I december 1989 anmälde vi oss, vi som insett att motion är den bästa medicinen.

Vi, det var ett 60 – tal tjejer från sjukhuset och primärvården i Varberg. Gott om tid att träna. En mild vinter gynnade oss. I januari orkade jag springa en halv 3 km:s runda i Påskberget, sedan måste jag gå en stund och pusta. I maj började jag springa två gånger i veckan och förmådde då två 3 km:s rundor i ganska hyggligt tempo och i augusti en mil. Härligt! Man är ju ingen ungdom längre. Men vad var det Carl Z:s revy hette? Vad är det för fel med 1933 års modell?
Då och då tränade vi tillsammans, sparrade varandra. I början av augusti samlades vi. Sigbritt och Brigitta, som hållit i det hela, skött anmälningar, bokat rum, buss och mycket annat, gick igenom reseprogrammet. VISP tillsköt 3000 kr som hjälp till resan.

Humöret var på topp när vi gav oss iväg lördag morgon den 25/8. Nu är vi på väg. Vi har tränat färdigt. Regnet strilar ner hela dagen, men när vår chaufför Egon hittar Klubbensborgs vandrarhem på Mälarhöjden, är vi fortfarande uppspelta och förväntansfulla. Vilken inkvartering!
Vandrarhemmet är ett gammalt värdshus från 1800-talet med en huvudbyggnad och flera mindre hus. Alla bär namn efter personer som vistats här, såsom Carl Mikael Bellman, Ulla Winblad och Mollberg.
Söndagsmorgon. Solen skiner över Mälarens vatten. Klarblå himmel. Jättegod frukost. Fotografering. Under allmän sång åker vi ut till Gärdet, där starten skall ske. Vi ser oss omkring. Skriver vykort, slappar och mår bra.

En helt otrolig organisation. Över 30000 tjejer, allt fungerar. Vi ”fållar” in oss. Först 1500 tävlande med Evy Palm och Grete Witz i spetsen. Sedan med 5 min mellanrum. Springa fort, springa lagom, lunka och strosa. Det får blir jogga lagom, med beräknad löptid på 1 tim.
Vi var på väg. Vilken folkfest. Runt omkring mig sprang de andra i tusental. Unga och gamla kvinnor. Smärta och feta och mycket magra. Långa och korta. Alla leende! En äldre dam vid Djurgårdsbron sa: ”Dom ser så glada ut.” Inga ansträngda leenden. Ut på Djurgården, runt Blockhusudden, utmed Djurgårdsbrunnskanalen. Så vackert, så mycket folk som hejar, vilken stämning, otroligt. Vi tar oss fram utan att knuffas, dricker vid både officiella och privata vätskekontroller.
I mål. Händerna över huvudet. Jag klarade det. Tjejmilenmedajen om halsen. Kompisen kramas om. Gå och hämta ostkaka, glass, dricka och bananer. Alla mår fint, det gick bra.
Såg du bleckblåsorkestern? Ja, och såg du Ulf Adelsson, som hejade så. Överallt lyckliga tjejer med medalj om halsen. Någon har fått en ros. Så här bra har vi inte mått på länge.
Tack alla som gjorde vår tjejmil möjlig. Sigbritt och Birgitta som fixade allt praktiskt. Egon som lotsade oss ut ur Stockholm, utan att svära en enda gång. Min res-, rums- och löparkompis Annika för jättefint kamratskap och alla för fin gemenskap.
Vi kommer tillbaka, för vi mår bättre fysiskt och psykiskt av motion, och så har vi drabbats av tejemilsfebern, tror… Ann Wahlin.

Ps. Grete Waitz, Norge vann med tiden 32 min och några sekunder. Ds.

Tillbaka, klicka på bakåtpilen