Kåseri av Ann Wahlin 2004

Ann Wahlin

Tjejmilen 2004-08-29

Rapport från startnummer 23840
Jo men visst, kom vi tillbaka. I år för 15: e gången för min del, och 13: e eller 14: e gången för flera som var med då 1990. Så nog drabbades vi av Tjejmilsfebern. Fortfarande är det lika roligt. Flera av oss har blivit pensionärer, men får ändå vara med i laget från Varbergs sjukhus. Det värmer hjärtat. Numera är det ”Siv Touring” dvs Eva, Ingegärd, Gunilla och Pernilla som ordnat allt. Anmälan, buss med Janne och Lena, boende på Klubbensborg, mat på upp- och nerresan, sponsorer så att vi inte bara får tröjor minsann. Ja, dessa tjejer klarar vi oss inte utan.
Det känns lite som att komma hem, när vi anländer till det gamla värdshuset Klubbensborg vid mälarens strand. Varje år bor vi här. Kommer upp på fredagskvällen, sover gott och får god frukost.
Lördagsmorgon kör Janne oss in till Stockholm för att vi skall hämta våra nummerlappar. Sedan är dagen fri att ”göra stan” efter eget gottfinnande. De flesta av oss försöker nog vara lite kulturella. Det är inte varje dag man är i storstan. Slutet på dagen blir spagettimiddag. Vi måste ju ladda upp.

Söndagsmorgon, efter frukost packar vi ihop och åker ut till gärdet. Där blir det fotografering. Redan klockan 11.00 har många av de 25000 tjejer som skall springa milen kommit.
Tjejmilen går nu längs Djurgårdsbrunnskanalen, Blockhusudden, Skansen, över Djurgårdsbron, Strandvägen förbi filmhuset och i mål på Gärdet igen. Vägen är så vacker. Ett parklandskap med mäktiga ekar från Karl den XIV Johans tid. Vatten och fina villor med trädgårdar. Här kan man säga, att det är vägen som är mödan värd.
Vi springer i grupper och jag ställer mig i den grupp, som beräknas klara milen på en timme. Uppmuntrad blir man av alla människor som finns längs vägen, och hejar. Uppmuntrande är också musiken från olika orkestrar utmed banan.
I mål, medalj i band runt halsen. Tänk jag klarade det i år också. Träningen i Påskberget har haft sin verkan. Samling i gröngräset vid bussen, när alla har lyckligt kommit i mål är skön. Vi har fått ostkaka och lite dryck. Anette konstaterar, att redan vid märket för 1 km tänker hon, att nu är det snart ett helt år till nästa gång. Alla är vi överens om, att motion är hälsa både fysiskt och psykiskt.

Resan hem är avslappad. God middag väntar i Ödeshög. Stort tack till alla, som håller i Tjejmilen, Hässelby SK, Spårvägens IK och inte minst Siv Touring.
Tjejmilsfebern håller i sig och är mycket svårbotad tror…Ann Wahlin.

Tillbaka, klicka på bakåtpilen